Bara i Sverige, folks

Dagens provning.

Dagens provning.

Hå-hå-ja-ja. Sprit i dag igen.

Highland Park från Orkneyöarna kommer med två nyheter i det ordinarie sortimentet på bolaget i månadsskiftet.

Den första är Ambassador’s choice som tagits fram efter en offert från Systemet. De ville ha något bourbonartat och Highland Park har gjort en tioåring lagrad på mest bourbonfat och en mindre del olorosfat av amerikansk ek. Det är citrus, honung, vanilj, en mild pust rök på slutet, 46 procent, en knapp femhundring. Föll bolaget (och mig, tre starka plus) på läppen och nu kommer den att finnas i nästan, nästan alla butiker.

Den andra är deras 25-åring som avancerar från beställningssortimentet in i det ordinarie (ett 50-tal butiker). Där är det kundernas stora efterfrågan som spelat in.

Och enligt HP:s senior brand ambassador Martin Markvardsen är det bara till Sverige det går att göra en specialare i Ambassador’s choice styrka och få den såld – och bara svenskar som handlar på sig 2 200-kronorswhisky i sådan mängd. Men så lär vi hälla i oss mest Highland Park per capita i världen. Utanför Orkney.

Det där med prislappen är lite synd för 25-åringen är rysligt god, mättad med choklad, HP-honungen och en massa annat godis. Den blev dessutom utnämnd till världens bästa sprit i somras av Spirit journal (www.spiritjournal.com/tastenote.htm). Man får gå ihop ett gäng och skramla till en butelj.

Dagens häpnadsväckande faktabit: Det säljs mer Famous grouse (en miljon flaskor om året) än Absolut i Sverige nuförtiden (och mer än all cognac). Folk har som pippi…

Posted in Sprit | Tagged , , , , , , | Leave a comment

Porsfäst

 

Snygg flaska är det också.

Snygg flaska är det också.

Nä, den är inte dum den nya porssnapsen från Symposion (nr 136, 50 cl, 219 kronor). Testade den till kräftor och gav den – inte alltför muskulösa – tre plus. Den har något för mycket av gammaldags bröstkarameller och gammeldansk för att den ska vara riktigt bra till det jobbet. Men vid alla tillfällen när man kan tänka sig just en Gammeldansk eller en Jäger eller en Fernet sitter den som en vikingamössa.

Den här urgamla öl- och brännvinskryddan fanns tidigare i en av Vin & sprits snapsar. Ett tag var den en av de tio i Svenska nubbar-lådan. Den porsen var mer åt beska droppar-hållet, mindre besk men ganska tungt parfymerad. Aningen skum men jag gillade den.

Anledningen till frånfället lär ha varit att den senior som brukade förse Vin & sprit med pors till destillatet inte längre orkade sig ut i träsket för att plocka. Det gick inte åt många nävar om året men eftersom det här brännvinet inte var någon storsäljare la man ner tillverkningen i stället för att leta fram en ny porsleverantör. Synd, världen är stor nog för flera olika porssnapsar.

Jo, ja, modellen Sandhamn i Skrägårdssnapsar är förvisso smaksatt med pors men är sådär och Leif Mannerström har snickrat ihop en porsnubbe med citrus och dill (måste testas) vilket inte verkar helt övertygande. Vad jag egentligen vill komma fram till är att det var bättre förr.

Posted in Blandat, Sprit | Tagged , , , , , , , , , | Leave a comment

Apaxel

Notera de tre posha silveraporna på buteljens högra axel.

Notera de tre posha silveraporna på buteljens högra axel.

Fasansfullt med all ny sprit som måste provas. Ett skitigt jobb men bara att bita ihop – eller tvärt om.

Alltnog, Monkey shoulder är en trevlig nyhet och en mix av tre olika singelmalter: Balvenie, Glenfiddich och Kininvie. Kan tyckas som en dum idé eftersom själva grejen med singelmalter är att man kan häpna över och njuta av hur olika drickat kan bli på olika destillerier trots att man bara använt samma simpla råvaror: kornmalt, jäst och vatten.

Fast grejen är ju också att det är gott. Och apaxeln är god. En feting med mycket vanilj, ett sniff ljung och en svag pust övermogen banan. Jo, det är gott. Trots den där bananen.

Apans pr-byrå skriver att den här whiskyn ska funka bra som cocktailingrediens. Kan inte konfirmera det. Än. Men en halvtimme av semestern ska användas till att testa detta. (Kanske rent av mer än en halvtimme? Fast nej. Är innerst inne ingen cocktailperson.)

Och varför Monkey shoulder? Jo, destilleriarbetarna skovlade massor med malt och blev med tiden sneda i ryggen. Ena armen släpade nästan i golvet och de såg lite ut som (skotska) chimpanser. Kul story – om man bortser från arbetarskydd och sådant gäsp.

Kostar 375 kronor för 70 cl i beställningssortimentet.

Posted in Blandat, Sprit | Tagged , , , , , , , , | Leave a comment

De slogs med stjärtar och klor

 

Superjumbokräftor stora som humrar, sex miljoner kladdiga pappersservetter, pannor i djupa veck. Lägg märke till den alerte protokollföraren. Foto: Micke von Z

Superjumbokräftor stora som humrar, sex miljoner kladdiga pappersservetter, pannor i djupa veck. Lägg märke till den halvsovande protokollföraren.
Foto: Micke von Z

Joel, Isak och Claes från Kocklandslaget agerade jury när vi testade kräftor åt Aftonbladets bilaga Härligt hemma. Efter 25 olika sorter hade vi en faslig massa sopor, ett kylskåp sprejat med spad och en vinnare. Topphemlig fram till publicering, förstås. Men vi kan väl avslöja att färskt & svenskt verkar vara årets framgångsformel.

Lätt imponerad av juryn. Mycket effektiva herrar som lyckades sprida skaldjuren över hela betygsskalan och dessutom var i stort sett eniga under hela rejset. Gillar vi.

Read all about it en lördag i månadsskiftet juli/augusti.

Posted in Blandat | Tagged , , , , , | Leave a comment

Måste ha tag på israelisk timjan

Innehåller fotoutställning och skön svalka.

Innehåller fotoutställning och skön svalka.

Inte för att jag direkt gick och längtade efter ännu en konferensanläggning. (Här på vår firma brukar vi köra enmanskonferenserna i hissen eller medan vi borstar tänderna hemma i badrummet.) Med Fredriksborg är en imponerande stenhög, värd ett besök någon fin sommardag.

Fästningen byggdes i början av 1700-talet för att spärra av farleden Oxdjupet, en rätt smal ränna mellan Rindö och norra Värmdö. På andra sidan Rindö ligger en annan farled som bevakades av Vaxholms kastell för att inte ryssen skulle kunna segla in till Stockholm hur som helst.

Gullig skylt.

Gullig skylt.

Alltnog, Statens fastighetsverk har piffat borgen – som var dubbelt så hög då när moskoviterna skulle hållas stången – och officerskasernen bredvid har blivit till hotell och matsal. Det är snyggt, historiens vingslag and all that men hur kul på vintern? Men vad är kul på vintern?

Timjanskvisten alla glömde.

Timjanskvisten alla glömde.

Alltnog ånyo, varför dilla byggnadsminnen och konferenskonjunkturer när det finns mat?  Den var nämligen riktigt god – och vällagad så där på pricken. Köksmästare Noomi Sanchez hade snott ihop rätterna och till pilgrimsmusslan med petit pois-skum hörde en liten kvist israelisk timjan – som alla petade bort. Sedan talade hon sig varm för den kryddan i sådär en kvart och utlovade provsmak. Vilket naturligtvis glömdes bort när bussen ville gå bums i desserten.

Alltså, någon som vet var man hittar israelisk timjan? Helst utan att behöva anlita någon grönsaksgrossist – eller boka biljet med El Al. Den ska, enligt Noomi, smaka betydligt mer intensivt och härligare än vanlig timjan. Man blir ju nyfiken.

Lammrack med synnerligen lyckad rödbetssås.

Lammrack med synnerligen lyckad rödbetssås.

Posted in Krogar | Tagged , , , , , , | Leave a comment

En stor mjölkig, tack

 

En något nedklunkad krispig.

En något nedklunkad krispig.

Här har man tänkt sig världsvan och inte beställt en ”stor stark” utan med fast hand pekat ut ena eller andra sortens öl. Men efter dagens Pilsner Urquell-seminarium på Bar Central vet vi bättre. Det gäller att vara mer precis. Ska det has en ”krispig, en ”len” eller rent av en ”mjölkig”?

En bra tjeckisk öltapp har nämligen sidokran och med den kan man reglera mängden skum i glaset/sejdeln. En duktig öltappare kan också få till ett blötare eller torrare skum.

Den ”krispiga” är standardupphällningen man får i de flesta barer och ger mer kolsyra än de andra varianterna. Den ”lena” är vanlig i Centraleuropa och ger ett något större och blötare skum. Den ”mjölkiga” ger in i h-e mycket skum och var min något otippade favorit för dagen.

 

Ja, det är en hel del luft i den här pilsnern. Men det är god luft.

Ja, det är en hel del luft i den här pilsnern. Men det är god luft.

Ölen blev härligt krämig – som en välgjord Guinness eller alldeles nyhälld Boddingtons. Som läskande, något bitter vispgrädde. Gott.

Posted in Blandat, Öl | Tagged , , , | Leave a comment

The great Whisky tasting

 

En av snubbarna, alla åtta flaskorna.

En av snubbarna, alla åtta flaskorna.

Fyra snubbar – åtta flaskor whisky. Det kunde bara sluta på ett sätt.

Fast det gjorde det faktiskt inte alls. I god ordning provade vi igenom våra inköp. Så det så. (Efter provningen vidtog fritt drickande och då blev det lite rörigare men ingen sa onödiga sanningar, ingen grät, ingen försvann.)

Utgångspunkten var att var och en skulle handla för en tusenlapp. Viss samordning tog vid. Vi handlade, vi sniffade, vi smakade och utsåg bäst och sämst i tre flighter. Baserat på det och den ordning spriten försvann i när vi sedan lottade ut slattarna ger följande rangordning: Laphroaig 18 år, Lagavulin 12 år cask strength, Nikka from the barrel, Mackmyra Brukswhisky, Caol Ila 12 år, Glenmorangie 12 år, Yamazaki 12 år och J&B.

Utlovade ju ett rejs mellan fruktiga japaner och maltiga skottar i ett tidigare inlägg och det är härmed avgjort. Skotsk kross kan man säga.

Posted in Blandat, Sprit | Tagged , , , , , , , , , , | Leave a comment

Japaner vill ha en klar vört

 

Lanseras över hela landet.

Lanseras över hela landet.

Visst är den snygg? Nikka from the barrel kommer på systemet i morgon lördag. Den är något så udda som en cask strength blend med 40 procent single malt och 60 procent grainwhisky. Den här 51,8-procentingen har funnits sedan 80-talet i Japan och blir nu kanske inte ett lågprisalternativ (379 kr för 50 cl motsvarar 531 kr för 70 cl) men i alla fall en prisvärd japan.

Den doftar av estrar, frukt, godis, RX-klister, choklad samt crème brûlée och spetsar till smaken med citrus och lite rök. Vattnar man mörknar chokladen, whiskyn blir krämigare och lite ek från faten tittar fram. Lättgillad. Och snygg, som skrivet.

”Apotek”, tyckte flera – med märklig brist på entusiasm – av de whiskyklubbister och journalister som var med och smygprovade i dag. I Japan signalerar den kantiga formen tydligen något militärt, i Frankrike hittar man något i stil med Chanel No 51,8 och tyskarna säger ”Motoröl”. Jag håller med fransoserna. Fast flaskan känns mer rakvatten än parfym.

Och så till rubriken och dagens mycket viktiga kunskap: Whiskyjournalisten Henrik Aflodal berättade att i Skottland där rör man runt i vörten, alltså det öl som ska destilleras till sprit, för att få med den fällning som ger maltiga toner till whiskyn. Icke så i Japan. Där vill man ha vörten klar för mer frukt i smak och doft. En skillnad att leta efter vid en jämförande provning. Redan nu på lördag, faktiskt.

Posted in Blandat, Sprit | Tagged , , , , , | Leave a comment

Starkt ska det vara

Markvardsen med nya cask strength-flaskan. Foto: Anna Hållams

Markvardsen med nya cask strength-flaskan. Foto: Anna Hållams

Highland Parks Martin Markvardsen ser ju fullständigt livsfarlig ut med rakad skalle och lårtjocka underarmar men visade sig vara en trevlig prick. Det starka i rubriken är dock inte denne orkneyske whiskyman utan HP:s nya cask strength-variant (56 procent) som bara kommer att säljas här och på destilleriet.

– Sverige är vår bästa marknad per capita så den här whiskyn är vårt sätt att hedra er, smörade Martin.

Och det kan kan han väl få göra. Starkspriten var inte tokig alls med mentol, eukalyptus och trevlig vanilj när man vattnat ner den en smula – men inte i klass med 18-åringen eller den makalösa 25-åringen som slösar med kryddor, oljighet och diesel. En riktigt fiskebåtsdram – men för 2 199 spänn flaskan. Nykomlingen cashar in på behagligare 299 kronor för en praktisk 35 cl-flaska.

För övrigt vill man åka till Orkneyöarna. Blåsigt men intressant. Där finns bland annat världens kortaste flyglinje. Turen tar en knapp minut om det är medvind. Och så finns ett massivt nordiskt påbrå. En Magnus Eunson (Jonsson/Jönsson) drog till exempel igång Highland Park 1798 och öarna var norska fram till 1468 när en klant till kung var tvungen att ge bort dem i hemgift till en skotsk kollega.

Dagens skitviktigt att veta: På grund av den jämna temperaturen på Orkney – aldrig riktigt kallt, aldrig riktigt varmt – är angels share bara 0,5 procent per år för Highland Park medan den ligger på minst 2 procent för destillerierna på fastlandet. Temperaturskillnader gör ju att träet i faten utvidgar sig och krymper under året vilket gör det lättare för spriten att smita.

En god men kladdig macka signerad kocken Claes Grännsjö. Receptet:  BAH MI 200 g grillade kycklinglår 200 g rimmat skivat stekt sidäsk 1 msk hoisinsås 2 msk majonnäs smaksatt med Highland Park 1 dl picklad slanggurka 1 st hackad röd chili Färsk koriander 1 baguette 4 salladsblad • Skär baguetten i fyra bitar- • Fördela alla ingredienser, färdigt att äta.

En god men kladdig macka signerad kocken Claes Grännsjö. Receptet:
BAH MI
200 g grillade kycklinglår
200 g rimmat skivat stekt sidäsk
1 msk hoisinsås
2 msk majonnäs smaksatt med Highland Park
1 dl picklad slanggurka
1 st hackad röd chili
Färsk koriander
1 baguette
4 salladsblad
• Skär baguetten i fyra bitar.
• Fördela alla ingredienser, färdigt att äta.

Posted in Blandat, Sprit | Tagged , , , | Leave a comment

Världens bästa jobb

Dennis har koll på det där med whisky.

Dennis har koll på det där med whisky.

De flesta bättre whiskydestillerier håller sig med en ambassadör som åker runt och håller låda på provningar med journalister och whiskyklubbar. Man skulle nästan kunna tro att de alla utbildas för sitt jobb på något slags University for Brand Ambassadors i Högländerna för alla – precis alla – är dels satans trevliga, dels inleder de sina dragningar med ”jag åker världen runt och dricker whisky, det kanske låter som världens bästa jobb – och det är det också.” Det har de förmodligen alldeles rätt i. Avundsjuk? Moi?

Dennis Malcolm, master destiller och kringresande trevlighetsperson på Glen Grant är inget undantag. En av de bästa jag råkat på till och med, mycket mysig och underhållande. Han började som tunnbindarlärling 1961 på destilleriet. Första jobbet var att tälja sina egna verktyg. (Detta var alltså 1961, inte 1861.)

Glen Grant anses vara den lättaste singelmaltwhiskyn (och är den som säljer bäst i Sverige). Gemensamt för alla varianterna är lagring på sherryfat som ger fruktighet (äpple och citrus) och en ”torr” nötighet. Man hittar också kola, honung och ljung. Men det är alltså definitivt inga fenolstinna rökbomber.

Dennis firar nu sina drygt 50 år på Glen Grant med att ta fram lyxmodellen Five decades. Den innehåller årgångswhisky från från alla de fem decennier han arbetat där. Hälften av spriten är över 30 år och mixen håller 46 procent alkohol. Den har inget av den plankighet från faten som ibland skämmer gammal whisky. Men där finns russin, apelsinskal och choklad som skvallrar om ålder. Lättsam men komplex. Attans trevlig, precis som Dennis. Fast 1 099 kr är mycket pengar.

Posted in Blandat, Sprit | Tagged , , , , | Leave a comment