Från kakduva till bantarlök på två veckor

Bloggandet blir ju så mycket smidigare om man gör ett uppsamlingsheat då och då i stället för att sätta sig och knacka var och varannan dag. Så här kom…

Va? Svär det mot hela bloggandets idé? Kan jag lika gärna vänta tio år till och ge ut eländet som memoarer på usb-sticka? Kalla det ”Mina fickminnen”?

Okej, då. Poäng tagen. Detta får bli en engångsförseelse.

Lägg märke till det dekorativa brödgallret. (I och för sig svårt att missa.) Gick att äta. Faktiskt godast på tallriken.

Lägg märke till det dekorativa brödgallret. (I och för sig svårt att missa.) Gick att äta. Faktiskt godast på tallriken.

Alltnog, i Bilbao förra helgen. Kollade på Athletic. Vi vann med 2–1! Åt massor med pintxos, spädgris, txuleton med pommes – men även skogsduva med massor av intetsmakande brunsås draperad över en tjock skiva mjuk pepparkaka. Ungefär lika gott som det låter. Resans stolpskott med god marginal.

Många olika sorters tonic hade de också.

Många olika sorters tonic hade de också.

Då var ginbaren med 400 olika sorters (just det) gin mycket roligare. Prövade två av dem plus en genever. Det saknas ginbarer på Lilla Essingen.

Han har en egen bordeaux. Det vill jag också ha.

Han har en egen bordeaux. Det vill jag också ha.

Hann knappt landa innan Carl Jan presenterade sin nya måltidsbok ”Carl Jans klassiker” på vinkällaren Grappe. Och passade på att dra storyn om sig själv, ostronen, tryffeln och kronprinsessan – samt en arg Tarras-Wahlberg som slutkläm. Inte ett öga var torrt.

Han borde leda Schlagerfestivalen. Eller vara julvärd alla de årets andra dagar då jobbet inte är tjingat av Petra Mede.

 

Skivan är gjord av späckbitar och pulver på trattkantarell. Eller var det trumpetsvamp?

Skivan är gjord av späckbitar och pulver på trattkantarell. Eller var det trumpetsvamp?

Sedan fredagsmys med Anders och Henrik på Oaxen, finrestaurangen. Kostade som en New York-resa – men där är ju så slamrigt. Godast var nog ”örthalstrad havskräfta med varm surgrädde, grillad sallad & svampspäck med svampsoja”. Vill ha en kilosrulle med det där svampspäcket. Tunt skivat på rostad macka till frukost. Aaah.

Smöret är den där skivan som är instoppad mellan äppelrundlarna.

Smöret är den där skivan som är instoppad mellan äppelrundlarna.

Mest spejsat nog sjöborresmöret. Fast det passar bättre som del i en tiorätters än till morgonmålet.

Världens största skinkpinne.

Världens största skinkpinne.

Mannen med Ramoneströjan som står och sover är Johan på Aftonbladet Söndag. När han vaknade till ledde han årets julskinketest där jag var med i juryn. 20 julskinkor är väldigt många julskinkor om man ska smaka dem alla. Burp. Men vi var eniga om vinnaren. Som var en liten skräll. Läs allt i tidningen nästa söndag.

"…och på jobbet sitter folk och funderar över vilken box de ska dricka i helgen." Andreas Larsson försöker övertyga oss om att vi haft en riktigt hyfsad mändag.

”…och på jobbet sitter folk och funderar över vilken box de ska dricka i helgen.” Andreas Larsson försöker övertyga oss om att vi haft en riktigt hyfsad måndag.

Toppade skinktjoget med hela 22 provade bordeauxer under gårdagens kurs på Restaurangakademien. 22 bordeauxer är också det väldigt många men här blev man snarare sugen – på côte du boeuf till exempel – än proppmätt. Château Talbot 2011 som syns på bilden är ett hett köptips. Château Fieuzal 2010 är ett annat fynd som inte kostar alla skjortorna i garderoben. Kursledare världsmästarsommelieren Andreas Larsson, en artist i närapå Carl Jan-klass.

Mitt i spenaten.

Mitt i spenaten.

En lök är dock bara en enda lök, om än den ser gigantisk ut på denna vackra bild. Och fåtal var temat för dagens matlagning. Förberedde plåtning av nya boken som kommer att handla om kalorijakt. Enligt het metod.

Nä, i säng! 09.00 tar vi de första bilderna. Eller i alla fall en kopp kaffe och börjar packa upp.

Publicerat i Blandat | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Gn-öl

Sportbarsjätten O’Leary’s har skaffat sig ett eget öl. Brooklyn brewery har rört ihop Founder’s choice ale som nu ska finnas i kranen på samtliga av kedjans restauranger i Sverige.

Tycker inte att det var någon jättehöjdare. Rätt stumt och med kort eftersmak. Kan bero på att det serverades ganska kallt. Nog första gången jag längtat efter lite mer alkohol i en öl. Hade behövts för mer sötma och rondör.

Men ingen stor sak, det är ju ändå matchen som är det viktiga.

PS. Om nu någon tror att denna njugga recension beror på att mitt lag inte ens var i närheten av att vinna pressquizzet så har vederbörande FEL!

Publicerat i Krogar, Öl | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Skal, tamejfan

 

En bara ganska kul kombo.

En bara ganska kul kombo.

En liten, liten skvätt Laphroaig på ostronet är ganska gott. Joden, sältan, fenolerna passar fint till det lilla djurets smak av ocean. Något mer Laphroaig i ostronet (lätt hänt att det skvimpar) är inte lysande. Blir bara för rökigt och spritigt. Röstar på att ett kläm citron fortfarande är bästa sällskapet.

Men skaldjuren var bara ett snack och inte dagens huvudrätt. Whiskyföretagets Vicky Stevens var i Sverige för att sprida budskapet om den nya Vintage 1989 som kommer på systemet i morgon. Åtta stora fat från gissa när på drygt 300 liter, så kallade puncheons, har blivit till cirka 3 500 flaskor. Sverige får 1 800. Norge och Finland delar på resten. Alltså ännu en utgåva specialdesignad för oss singelmaltglada och rökförtjusta nordbor.

Friends of Laphroaig heter företagets fanklubb. Köp en flaska, skicka in en kupong så är du en friend och dessutom lycklig ägare till en kvadratfot torvmosse på Islay. Vid besök på destilleriet får man gps-koordinaterna till torvan och kan gå ut och inspektera ägan. Kul idé (såklart har jag en men har inte hunnit trampa på den) och över en halv miljon har blivit friends. Sanslösa 57 178 är svenskar. Vi går då på allting. Å andra sidan ger det oss en del whiskysar som inga andra, inte ens skottar, får nosa på.

Är då 89:an något att ha? Jodå, tänk tioåringen fast med extra allt och extra, extra torkad frukt. Gott, gott, gott.

Kostar då 89:an en smärre förmögenhet? Jodå, 1 799 kronor. Aj, aj, aj.

Så till dagens viktiga vetande:

1. På Laphroaig handskär de torven. På så vis behåller den mer fukt än om man låter en maskin göra jobbet. Och då brinner den inte utan bara ryker och ger fin röksmak åt kornmalten.

2. I Skottland (kanske inte riktigt överallt) överräcker man vid nyår en torvbit som nyårsgåva till vänner och bekanta. Varvid man säger ”Må din skorsten ryka” – fast på skotska. Barnen får lära sig detta utantill redan i småskolan. Så kallad torvstoppning.

Publicerat i Blandat, Sprit | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Och nu är det jul igen – i september

This is Heinz. He’s from Dalarna.

This is Heinz. He’s from Dalarna.

Det är fyra månader till jul. Det är 25 grader varmt. Obama har lämnat landet. Den församlade världspressen kastar sig över nästa stora händelse – årets glögg (från Vin & sprit, numer Altia).

Den är inspirerad av Dalarna (folklore, kurbits, skidåkning, Vansbrosimning?) och smakar klassisk glögg fast något lättare och med mindre sötma. Serverades dessutom kall vilket var en bra idé när nu kölden inte direkt nöp i öronen.

Smaken är än så länge hemlig. Det är något slags tävling. Hej och hå.

Full transparens däremot om priset – 95 spänn i beställningssortimentet.

Den designer som tyckte att flaskan signalerar falu rödfärg har uppenbarligen inte sett en svensk stuga annat än på svartvita bilder. Det där är ju klockren ketchup. Men inuti kluckar en fyrplusglögg.

Bästa på flera år.

Bästa på flera år.

Julsnapsen fick vi också smutta på. Här spritter kummin, pomerans- och citronskal, apelsinblom, sherry och russinextrakt. Lättsam fruktig blommighet med lite beska på en grund av klassisk akvavitkryddning. Lite kär vid första slurken. Några av Altias senaste julsnapsar har varit mer intressanta än jättegoda. Den här var både och.

206 kronor för 50 cl i beställnings.

Publicerat i Blandat, Sprit | Etiketter , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Och däremellan kommer fastan

 

…eller 115 kalorier.

…eller 115 kalorier.

Kreerar 5:2-dietsrätter åt Aftonbladet. Mycket väga och räkna blir det. Ger en extra – och stundtals frustrerande – dimension åt receptskrivandet. Använd en skiva ost eller två droppar olivolja så går du i 500-kalorierstaket.

Gurka och tomater är betydligt mer förlåtande. Det här börjar nästan likna tomat- och gurkmetoden. När jag blir stor ska jag använda den här metoden. Tycker om tomat och gurka.

Publicerat i Blandat | Lämna en kommentar

Bara i Sverige, folks

Dagens provning.

Dagens provning.

Hå-hå-ja-ja. Sprit i dag igen.

Highland Park från Orkneyöarna kommer med två nyheter i det ordinarie sortimentet på bolaget i månadsskiftet.

Den första är Ambassador’s choice som tagits fram efter en offert från Systemet. De ville ha något bourbonartat och Highland Park har gjort en tioåring lagrad på mest bourbonfat och en mindre del olorosfat av amerikansk ek. Det är citrus, honung, vanilj, en mild pust rök på slutet, 46 procent, en knapp femhundring. Föll bolaget (och mig, tre starka plus) på läppen och nu kommer den att finnas i nästan, nästan alla butiker.

Den andra är deras 25-åring som avancerar från beställningssortimentet in i det ordinarie (ett 50-tal butiker). Där är det kundernas stora efterfrågan som spelat in.

Och enligt HP:s senior brand ambassador Martin Markvardsen är det bara till Sverige det går att göra en specialare i Ambassador’s choice styrka och få den såld – och bara svenskar som handlar på sig 2 200-kronorswhisky i sådan mängd. Men så lär vi hälla i oss mest Highland Park per capita i världen. Utanför Orkney.

Det där med prislappen är lite synd för 25-åringen är rysligt god, mättad med choklad, HP-honungen och en massa annat godis. Den blev dessutom utnämnd till världens bästa sprit i somras av Spirit journal (www.spiritjournal.com/tastenote.htm). Man får gå ihop ett gäng och skramla till en butelj.

Dagens häpnadsväckande faktabit: Det säljs mer Famous grouse (en miljon flaskor om året) än Absolut i Sverige nuförtiden (och mer än all cognac). Folk har som pippi…

Publicerat i Sprit | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

Porsfäst

 

Snygg flaska är det också.

Snygg flaska är det också.

Nä, den är inte dum den nya porssnapsen från Symposion (nr 136, 50 cl, 219 kronor). Testade den till kräftor och gav den – inte alltför muskulösa – tre plus. Den har något för mycket av gammaldags bröstkarameller och gammeldansk för att den ska vara riktigt bra till det jobbet. Men vid alla tillfällen när man kan tänka sig just en Gammeldansk eller en Jäger eller en Fernet sitter den som en vikingamössa.

Den här urgamla öl- och brännvinskryddan fanns tidigare i en av Vin & sprits snapsar. Ett tag var den en av de tio i Svenska nubbar-lådan. Den porsen var mer åt beska droppar-hållet, mindre besk men ganska tungt parfymerad. Aningen skum men jag gillade den.

Anledningen till frånfället lär ha varit att den senior som brukade förse Vin & sprit med pors till destillatet inte längre orkade sig ut i träsket för att plocka. Det gick inte åt många nävar om året men eftersom det här brännvinet inte var någon storsäljare la man ner tillverkningen i stället för att leta fram en ny porsleverantör. Synd, världen är stor nog för flera olika porssnapsar.

Jo, ja, modellen Sandhamn i Skrägårdssnapsar är förvisso smaksatt med pors men är sådär och Leif Mannerström har snickrat ihop en porsnubbe med citrus och dill (måste testas) vilket inte verkar helt övertygande. Vad jag egentligen vill komma fram till är att det var bättre förr.

Publicerat i Blandat, Sprit | Etiketter , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Apaxel

Notera de tre posha silveraporna på buteljens högra axel.

Notera de tre posha silveraporna på buteljens högra axel.

Fasansfullt med all ny sprit som måste provas. Ett skitigt jobb men bara att bita ihop – eller tvärt om.

Alltnog, Monkey shoulder är en trevlig nyhet och en mix av tre olika singelmalter: Balvenie, Glenfiddich och Kininvie. Kan tyckas som en dum idé eftersom själva grejen med singelmalter är att man kan häpna över och njuta av hur olika drickat kan bli på olika destillerier trots att man bara använt samma simpla råvaror: kornmalt, jäst och vatten.

Fast grejen är ju också att det är gott. Och apaxeln är god. En feting med mycket vanilj, ett sniff ljung och en svag pust övermogen banan. Jo, det är gott. Trots den där bananen.

Apans pr-byrå skriver att den här whiskyn ska funka bra som cocktailingrediens. Kan inte konfirmera det. Än. Men en halvtimme av semestern ska användas till att testa detta. (Kanske rent av mer än en halvtimme? Fast nej. Är innerst inne ingen cocktailperson.)

Och varför Monkey shoulder? Jo, destilleriarbetarna skovlade massor med malt och blev med tiden sneda i ryggen. Ena armen släpade nästan i golvet och de såg lite ut som (skotska) chimpanser. Kul story – om man bortser från arbetarskydd och sådant gäsp.

Kostar 375 kronor för 70 cl i beställningssortimentet.

Publicerat i Blandat, Sprit | Etiketter , , , , , , , , | Lämna en kommentar

De slogs med stjärtar och klor

 

Superjumbokräftor stora som humrar, sex miljoner kladdiga pappersservetter, pannor i djupa veck. Lägg märke till den alerte protokollföraren. Foto: Micke von Z

Superjumbokräftor stora som humrar, sex miljoner kladdiga pappersservetter, pannor i djupa veck. Lägg märke till den halvsovande protokollföraren.
Foto: Micke von Z

Joel, Isak och Claes från Kocklandslaget agerade jury när vi testade kräftor åt Aftonbladets bilaga Härligt hemma. Efter 25 olika sorter hade vi en faslig massa sopor, ett kylskåp sprejat med spad och en vinnare. Topphemlig fram till publicering, förstås. Men vi kan väl avslöja att färskt & svenskt verkar vara årets framgångsformel.

Lätt imponerad av juryn. Mycket effektiva herrar som lyckades sprida skaldjuren över hela betygsskalan och dessutom var i stort sett eniga under hela rejset. Gillar vi.

Read all about it en lördag i månadsskiftet juli/augusti.

Publicerat i Blandat | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Måste ha tag på israelisk timjan

Innehåller fotoutställning och skön svalka.

Innehåller fotoutställning och skön svalka.

Inte för att jag direkt gick och längtade efter ännu en konferensanläggning. (Här på vår firma brukar vi köra enmanskonferenserna i hissen eller medan vi borstar tänderna hemma i badrummet.) Med Fredriksborg är en imponerande stenhög, värd ett besök någon fin sommardag.

Fästningen byggdes i början av 1700-talet för att spärra av farleden Oxdjupet, en rätt smal ränna mellan Rindö och norra Värmdö. På andra sidan Rindö ligger en annan farled som bevakades av Vaxholms kastell för att inte ryssen skulle kunna segla in till Stockholm hur som helst.

Gullig skylt.

Gullig skylt.

Alltnog, Statens fastighetsverk har piffat borgen – som var dubbelt så hög då när moskoviterna skulle hållas stången – och officerskasernen bredvid har blivit till hotell och matsal. Det är snyggt, historiens vingslag and all that men hur kul på vintern? Men vad är kul på vintern?

Timjanskvisten alla glömde.

Timjanskvisten alla glömde.

Alltnog ånyo, varför dilla byggnadsminnen och konferenskonjunkturer när det finns mat?  Den var nämligen riktigt god – och vällagad så där på pricken. Köksmästare Noomi Sanchez hade snott ihop rätterna och till pilgrimsmusslan med petit pois-skum hörde en liten kvist israelisk timjan – som alla petade bort. Sedan talade hon sig varm för den kryddan i sådär en kvart och utlovade provsmak. Vilket naturligtvis glömdes bort när bussen ville gå bums i desserten.

Alltså, någon som vet var man hittar israelisk timjan? Helst utan att behöva anlita någon grönsaksgrossist – eller boka biljet med El Al. Den ska, enligt Noomi, smaka betydligt mer intensivt och härligare än vanlig timjan. Man blir ju nyfiken.

Lammrack med synnerligen lyckad rödbetssås.

Lammrack med synnerligen lyckad rödbetssås.

Publicerat i Krogar | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar