Dagen med stort G och T

Kanelbullen har det.

Likaså de menlösa barnen.

Så vad är mer naturligt än att gin o tonicen har sin egen dag.

Finns bara ett sätt att fira denna. Blanda 4 cl gin med 2 cl grön curação och häll i ett highballglas med is. Toppa med Pommac eller Champis
Nä, skoja bara. Det där blir ju en gröna hissen.

Bästa sättet är nog att låta någon annan fixa dagens drink. Helst på en spansk bar. Var på en mycket specialiserad sådan i ett regnigt Bilbao för något år sedan. Exakt vilken av de hundratals sorterna gin och vilken av alla tonicvarianter som blev just min GT är numer höljt i dunkel.

Men ett tips är att skippa citronen och spetsa med apelsinskal och kanelstång i stället. Bombay sapphire funkar utmärkt till denna variant.

Mer sugen på Hendrick’s? I så fall rekommenderar jag några skivor färsk gurka som garnityr.

Och snart slår klockan midnatt och vi övergår till att fira den tjeckiska folkölens dag. I varje fall jag. Men först framåt middagsdags.

Publicerat i Sprit | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

Hemma hos Edward

Edward Blom

Värden själv med tyskt glas i nypan. Plus delar av gäster som inte haft vett att flytta på sig.

– Du måste kontrollera att det är gott till räkor, sa Edwards mamma.
– Så jag köpte ju en påse i ett tyskt snabbköp. Men de såg lite förvånade ut i provningsrummet på vinkooperativet, sa Edward.
Vilken Edward?
Edward Blom, så klart. Jag var hemma hos honom på Vallhallavägen. Vinlansering.
Om Edward har ett eget vin?
Såklart. Alla något så när kända människor har ett eget vin nuförtiden. Morberg, Tina, Lasse Stefanz, Stefan Löfven… Nej, kanske inte.

Edward Bloms nya rödvin

Gissa vems rödtjut. Trevligt till korven men i avsaknad av större personlighet – på insidan.

Edward har två. Det var tvåan som lanserades, ett snällt och lite mulligt rödtjut från Bergerac i sydvästra Frankrike.
Förvånansvärt opersonligt med tanke på att mannen som pryder dess etikett är raka motsatsen – en hjärtlig extra allt-person i fluga.
(Och för er som undrar hur han har det hemma kan jag berätta att inredningen matchar honom. Ombonat, borgerligt, väldigt inte skandinaviskt avskalat, prydnadssaker, mörka, guldiga tapeter, kristallgrejor, tennbyttor, kandelabrar, boktravar. Skäms för att jag – liksom flera kollegor – knappt han kliva över tröskeln innan jag ryckte upp mobilen och började plåta lägenheten. Skärpning!)
Något att äta?
Naturligtvis. Dels en tysk charkuppvisning: salami med tryffel och parmesan, tryfflad paté och den lättrökta, lufttorkade skinkan Alte Fritz. Dels en liten munsbit helt i linje med upphovsmannen och möblemanget. Edwards Roslagstullsröra innehöll tre sorters ost, Västerbottens, parmesan och en annan hårdost (möjligen präst), dessutom najadrökt lax, hackad lök, smetana, crème fraîche och för säkerhets skull en liten skvätt vispgrädde. Fast jag kan ha glömt något litet.
Och det funkade ju finemang till hans första vin – en tysk riesling från Rheinhessen. Här fanns frisk syra, bra frukt och betydligt mer karaktär än hos den röda kamraten.
– Riesling är som champagne. Det passar till allt, sa Edward.
Även till räkor?
– Visst! Och till kakor.

Publicerat i Blandat, Vin | Etiketter , , , , , , , | Lämna en kommentar

Här lanserar herr Gädda

Brochet Réserve

Frédéric Brochet berättar att de bland annat planterar ett träd för varje 100 fot vinrader för att klimatkompensera. I bakgrunden svenske importören Takis Soldatos på Oenoforos.

Brochet. Visst betyder det gädda på franska. Som vore det en uttänkt pr-grej.
Men Frédéric Brochet började sin bana som kemist och hade inte en tanke på att bli professionell vinmakare. Men hans pappa gjorde vin som hobby och intresset väcktes tidigt.
Nu är firman den största ekologiska i Loire och det vita Brochet Facile en av systembolagets storsäljare.
Det är naturligtvis smart att att utnyttja det gäddiga. I Frankrike är det en högt skattad matfisk – inte kattmat som här. Och i systembolagets hyllor en lätt ihågkommen etikett för svenskar som trollar efter ett krispigt vitt.
Herr Gäddas barn är blonda och blåögda och farfar Gädda, hobbyvinmakaren, omhuldar en teori om att familjen stammar från de vikingar som lär ha härjat längs Loirefloden. Något att bita i för en västfransk släktforskare.
Vi i den församlade världspressen fick i stället sätta tänderna i ett par torra, milda getostar samt en torskrygg med potatispuré.
Och till detta lunchens clou, Brochets nya Réserve. En stiligare storasyster till Facile, frisk, fräsch sauvignon blanc, utan den värsta nässligheten och kattlådan. Fin fångst för 99 pengar.
PS: Och visst finns det gädda i Loirefloden men fisket är reglerat för att skydda återväxten.

Publicerat i Blandat | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

På kurs mot konkurs

Bourgogneflaskor

En av favoriterna, Ladoix, till höger, en annan, Les Veroilles, skymtar till vänster.

Det finns ju kurser och kurser. Har just avslutat en av den riktigt roliga sorten. Två dagars gnugg av Bourgogneviner på Restaurangakademien. Inspirerat föreläsande av magister Michel Jamais varvat med sniff och smak på dryga 30-talet vita och röda slattar.
Men dyrt blir det. Det redan tidigare magnifika köpsuget har ökat rejält. Var bara tvungen att beställa ett litet lass från Winefinder som lägligt nog hade rabatt på bourgogner förra veckan. Mest nyfiken på det lite enklare (det är ”bara” på byappellationsnivå och inte en premier cru) Roche de Bellene 2011, en Chambolle-Musigny från Nicolas Potel. Kostar ”bara” 399 kronor per flaska på rea. Fler sådana fynd och min ekonomi är lika uppåt som reporäntan.
Fick vi något överraskande gott på kursen? Jorå. Här är topp tre:
2009 Chambolle-Musigny Les Veroilles, Domaine Bruno Clair.
2012 Ladoix, Domaine d’Ardhuy.
2011 Saint-Aubin premier cru En Remilly, Hubert Lamy.
Inte heller dessa några premier eller grand cruer. Kostar förvisso några hundralappar men ger mycket bourgogne för pengarna. Utmärkt för den som vill kolla varför det är så mycket snack om det här området – utan att göra mig sällskap till fattigstugan.
Alla tre finns att beställa på bolaget. Les Veroilles dock årgång 2010 fast det behöver inte alls vara fel.

Publicerat i Blandat, Vin | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Blodigt, var ordet sa Bull

Ankan på Tour d’Argent

Kvack, tvåtusen spänn! Men den räckte till två.

Fin, va?
Anka nummer 1 140 986 blev vår för ynka 220 euro på Tour d’Argent, 15 Quai de la Tournelle i Paris.
Ett ställe med stil och klass. Visserligen har de på 90-talet tre Michelinstjärnorna blivit en enda men fortfarande ser en hisspojke i blå uniform till att gästerna landar på rätt våning, utsikten över Seine och Nôtre Dame är magnifik och vinlistan en bibel av Karl XII-format.

Vinlistan på Tour d’Argent

Hmm, husets röda eller det vita… Eller något av de andra 14 998? Foto: Agneta von Zweigbergk

Bläddrade pliktskyldigast och gav – som förmodligen många före mig – snart upp. Har visserligen hört att man ska kunna fynda mogna viner här men då ska man veta rätt väl vad man letar efter bland de 15 000 i bibeln.
Studerade i stället fusklappen i början av den heliga skrift med tjoget utvalda röda och vita.
Monsieur le sommelièr verkade nöjd med att den virrige svensken valde deras quick fix.
Nå, Trapets Chambertin vielles vignes 1988 fick det bli.
– Utsökt val, tyckte Monsieur.
Och vinet var verkligen fantastique! På riktigt. Svamp, multna löv, rosenblad men också pigga röda bär och syra trots de 27 åren. Bland det bästa jag hällt i mig.
Värd varenda en av de fyratusen kronorna M vred av mig? Nja. Nä. Jo.
Ett besök på La Tour d’Argent är liksom inget vanlig slink in på krogen. Snarare en en-gång-i-livet-upplevelse. Något i stil med att köa i timmar för att komma upp i det lite högre tornet på andra sidan staden, klappa pyramiderna, se Svansjön på Bolsjoj, simma med vithajar. En fet bock i Ze bucket list helt enkelt – i alla fall om man är osunt förtjust i restaurangliv, mat och vin.
De har alltså serverat öven en miljon ankor på det här stället sedan 1890. Man kan säga att canard à la presse är deras grej.

Canard à la presse med pommes soufflées

Quelle potatis!

Huvudnumret är mycket lättstekta bröst. Skinnet borttaget (pourquoi?) Och så såsen: blodet från den strypta fågeln, alla juiceigheterna från det ankpress-pressade skrovet, en skvätt cognac, en dito madeira plus lite annat. Som svartsoppa utan julkryddsexcesserna.
Det godaste man ätit? Non.
(Men pommes souffléerna var de frasigaste av frasiga.)
Prisvärt? Bof! Se ovan.
Men mitt i denna min världsmannamässiga prisokänslighet surnar jag till. Hundra spänn för en kopp kaffe!? Det kunde de väl…
Nåja, elegant att få avsluta med en marc destillerad av resterna från vår vän Trapets Chambertintillverkning.
Och lita på att vi ska fortsätta med blodmaten när vi kommer hem. I form av pudding.

Publicerat i Krogar, Vin | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

Från kakduva till bantarlök på två veckor

Bloggandet blir ju så mycket smidigare om man gör ett uppsamlingsheat då och då i stället för att sätta sig och knacka var och varannan dag. Så här kom…

Va? Svär det mot hela bloggandets idé? Kan jag lika gärna vänta tio år till och ge ut eländet som memoarer på usb-sticka? Kalla det ”Mina fickminnen”?

Okej, då. Poäng tagen. Detta får bli en engångsförseelse.

Lägg märke till det dekorativa brödgallret. (I och för sig svårt att missa.) Gick att äta. Faktiskt godast på tallriken.

Lägg märke till det dekorativa brödgallret. (I och för sig svårt att missa.) Gick att äta. Faktiskt godast på tallriken.

Alltnog, i Bilbao förra helgen. Kollade på Athletic. Vi vann med 2–1! Åt massor med pintxos, spädgris, txuleton med pommes – men även skogsduva med massor av intetsmakande brunsås draperad över en tjock skiva mjuk pepparkaka. Ungefär lika gott som det låter. Resans stolpskott med god marginal.

Många olika sorters tonic hade de också.

Många olika sorters tonic hade de också.

Då var ginbaren med 400 olika sorters (just det) gin mycket roligare. Prövade två av dem plus en genever. Det saknas ginbarer på Lilla Essingen.

Han har en egen bordeaux. Det vill jag också ha.

Han har en egen bordeaux. Det vill jag också ha.

Hann knappt landa innan Carl Jan presenterade sin nya måltidsbok ”Carl Jans klassiker” på vinkällaren Grappe. Och passade på att dra storyn om sig själv, ostronen, tryffeln och kronprinsessan – samt en arg Tarras-Wahlberg som slutkläm. Inte ett öga var torrt.

Han borde leda Schlagerfestivalen. Eller vara julvärd alla de årets andra dagar då jobbet inte är tjingat av Petra Mede.

 

Skivan är gjord av späckbitar och pulver på trattkantarell. Eller var det trumpetsvamp?

Skivan är gjord av späckbitar och pulver på trattkantarell. Eller var det trumpetsvamp?

Sedan fredagsmys med Anders och Henrik på Oaxen, finrestaurangen. Kostade som en New York-resa – men där är ju så slamrigt. Godast var nog ”örthalstrad havskräfta med varm surgrädde, grillad sallad & svampspäck med svampsoja”. Vill ha en kilosrulle med det där svampspäcket. Tunt skivat på rostad macka till frukost. Aaah.

Smöret är den där skivan som är instoppad mellan äppelrundlarna.

Smöret är den där skivan som är instoppad mellan äppelrundlarna.

Mest spejsat nog sjöborresmöret. Fast det passar bättre som del i en tiorätters än till morgonmålet.

Världens största skinkpinne.

Världens största skinkpinne.

Mannen med Ramoneströjan som står och sover är Johan på Aftonbladet Söndag. När han vaknade till ledde han årets julskinketest där jag var med i juryn. 20 julskinkor är väldigt många julskinkor om man ska smaka dem alla. Burp. Men vi var eniga om vinnaren. Som var en liten skräll. Läs allt i tidningen nästa söndag.

"…och på jobbet sitter folk och funderar över vilken box de ska dricka i helgen." Andreas Larsson försöker övertyga oss om att vi haft en riktigt hyfsad mändag.

”…och på jobbet sitter folk och funderar över vilken box de ska dricka i helgen.” Andreas Larsson försöker övertyga oss om att vi haft en riktigt hyfsad måndag.

Toppade skinktjoget med hela 22 provade bordeauxer under gårdagens kurs på Restaurangakademien. 22 bordeauxer är också det väldigt många men här blev man snarare sugen – på côte du boeuf till exempel – än proppmätt. Château Talbot 2011 som syns på bilden är ett hett köptips. Château Fieuzal 2010 är ett annat fynd som inte kostar alla skjortorna i garderoben. Kursledare världsmästarsommelieren Andreas Larsson, en artist i närapå Carl Jan-klass.

Mitt i spenaten.

Mitt i spenaten.

En lök är dock bara en enda lök, om än den ser gigantisk ut på denna vackra bild. Och fåtal var temat för dagens matlagning. Förberedde plåtning av nya boken som kommer att handla om kalorijakt. Enligt het metod.

Nä, i säng! 09.00 tar vi de första bilderna. Eller i alla fall en kopp kaffe och börjar packa upp.

Publicerat i Blandat | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Gn-öl

Sportbarsjätten O’Leary’s har skaffat sig ett eget öl. Brooklyn brewery har rört ihop Founder’s choice ale som nu ska finnas i kranen på samtliga av kedjans restauranger i Sverige.

Tycker inte att det var någon jättehöjdare. Rätt stumt och med kort eftersmak. Kan bero på att det serverades ganska kallt. Nog första gången jag längtat efter lite mer alkohol i en öl. Hade behövts för mer sötma och rondör.

Men ingen stor sak, det är ju ändå matchen som är det viktiga.

PS. Om nu någon tror att denna njugga recension beror på att mitt lag inte ens var i närheten av att vinna pressquizzet så har vederbörande FEL!

Publicerat i Krogar, Öl | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Skal, tamejfan

 

En bara ganska kul kombo.

En bara ganska kul kombo.

En liten, liten skvätt Laphroaig på ostronet är ganska gott. Joden, sältan, fenolerna passar fint till det lilla djurets smak av ocean. Något mer Laphroaig i ostronet (lätt hänt att det skvimpar) är inte lysande. Blir bara för rökigt och spritigt. Röstar på att ett kläm citron fortfarande är bästa sällskapet.

Men skaldjuren var bara ett snack och inte dagens huvudrätt. Whiskyföretagets Vicky Stevens var i Sverige för att sprida budskapet om den nya Vintage 1989 som kommer på systemet i morgon. Åtta stora fat från gissa när på drygt 300 liter, så kallade puncheons, har blivit till cirka 3 500 flaskor. Sverige får 1 800. Norge och Finland delar på resten. Alltså ännu en utgåva specialdesignad för oss singelmaltglada och rökförtjusta nordbor.

Friends of Laphroaig heter företagets fanklubb. Köp en flaska, skicka in en kupong så är du en friend och dessutom lycklig ägare till en kvadratfot torvmosse på Islay. Vid besök på destilleriet får man gps-koordinaterna till torvan och kan gå ut och inspektera ägan. Kul idé (såklart har jag en men har inte hunnit trampa på den) och över en halv miljon har blivit friends. Sanslösa 57 178 är svenskar. Vi går då på allting. Å andra sidan ger det oss en del whiskysar som inga andra, inte ens skottar, får nosa på.

Är då 89:an något att ha? Jodå, tänk tioåringen fast med extra allt och extra, extra torkad frukt. Gott, gott, gott.

Kostar då 89:an en smärre förmögenhet? Jodå, 1 799 kronor. Aj, aj, aj.

Så till dagens viktiga vetande:

1. På Laphroaig handskär de torven. På så vis behåller den mer fukt än om man låter en maskin göra jobbet. Och då brinner den inte utan bara ryker och ger fin röksmak åt kornmalten.

2. I Skottland (kanske inte riktigt överallt) överräcker man vid nyår en torvbit som nyårsgåva till vänner och bekanta. Varvid man säger ”Må din skorsten ryka” – fast på skotska. Barnen får lära sig detta utantill redan i småskolan. Så kallad torvstoppning.

Publicerat i Blandat, Sprit | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Och nu är det jul igen – i september

This is Heinz. He’s from Dalarna.

This is Heinz. He’s from Dalarna.

Det är fyra månader till jul. Det är 25 grader varmt. Obama har lämnat landet. Den församlade världspressen kastar sig över nästa stora händelse – årets glögg (från Vin & sprit, numer Altia).

Den är inspirerad av Dalarna (folklore, kurbits, skidåkning, Vansbrosimning?) och smakar klassisk glögg fast något lättare och med mindre sötma. Serverades dessutom kall vilket var en bra idé när nu kölden inte direkt nöp i öronen.

Smaken är än så länge hemlig. Det är något slags tävling. Hej och hå.

Full transparens däremot om priset – 95 spänn i beställningssortimentet.

Den designer som tyckte att flaskan signalerar falu rödfärg har uppenbarligen inte sett en svensk stuga annat än på svartvita bilder. Det där är ju klockren ketchup. Men inuti kluckar en fyrplusglögg.

Bästa på flera år.

Bästa på flera år.

Julsnapsen fick vi också smutta på. Här spritter kummin, pomerans- och citronskal, apelsinblom, sherry och russinextrakt. Lättsam fruktig blommighet med lite beska på en grund av klassisk akvavitkryddning. Lite kär vid första slurken. Några av Altias senaste julsnapsar har varit mer intressanta än jättegoda. Den här var både och.

206 kronor för 50 cl i beställnings.

Publicerat i Blandat, Sprit | Etiketter , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Och däremellan kommer fastan

 

…eller 115 kalorier.

…eller 115 kalorier.

Kreerar 5:2-dietsrätter åt Aftonbladet. Mycket väga och räkna blir det. Ger en extra – och stundtals frustrerande – dimension åt receptskrivandet. Använd en skiva ost eller två droppar olivolja så går du i 500-kalorierstaket.

Gurka och tomater är betydligt mer förlåtande. Det här börjar nästan likna tomat- och gurkmetoden. När jag blir stor ska jag använda den här metoden. Tycker om tomat och gurka.

Publicerat i Blandat | Lämna en kommentar